Bokens Titel: I samspråk med hunden – Lugnande Signaler

Författare: Turid Rugaas

Förlag: Hundens Förlag

Utgivningsår: 1997, omarbetad version utgiven 2001

Bokens innehåll:
I endel litteratur hävdas att vargens språk inte skulle vara lika ”levande” hos den domesticerade tamhunden. Turid Rugaas visar i sin bok ”Lugnande Signaler” att detta antagande är felaktigt! Turid menar att hunden istället har förfinat språket så att vargens yviga språkbruk har ”minskats ned”. Tamhunden talar alltså vargspråk fast med små bokstäver. Detta gör att hundarnas språk inte är lika tydlig för det otränade ögat som vargens, men det finns där – lika mångfaldigt och nyanserat som hos vargen!

I många studier kallas de lugnande signalerna för ”aggressionsdämpande”. Turid menar att eftersom lugnande signaler faktiskt används i FÖREBYGGANDE syfte så är de snarare just lugnande än dämpande. Rätt använda behöver det nämligen aldrig uppstå en situation som behöver dämpas.

De lugnande signalerna kan se ut på många sätt: nosning på marken, bortvänt huvud, ett snabbt slick runt munnen, en långsam bugning, ett närmande i båge, vända ryggen till etc. De kan också ha många olika lugnande effekter som t ex att: undvika hot, dämpa nervositet, dämpa rädsla och andra obehagliga företeelser. De lugnade signalerna kan vara riktad mot både hunden själv och/eller dem som finns i dess omgivning. Hundar riktar många gånger sina lugnande signaler mot oss människor för att dämpa beteenden som verkar stressande på hunden. Att kunna tolka hunden signaler blir ett redskap till förståelse och ökad gemenskap.

Turid beskriver i boken hur hundar använder och tolkar lugnande signaler hos både sig själva och hos människor i dess omgivning. Hon påvisar också hur vi kan hjälpa hundar som av någon anledning känner sig osäkra att finna säkerhet genom lugnande signaler. Att både uppmuntra och själv ge lugnande signaler blir vårt hjälpmedel för att ge säkerhet.

I boken finns många tänkvärda och uppriktiga historier om hundar som har blivit hjälpta av lugnade signaler. De grundläggande lugnande signalerna (vrida på huvudet, vända sig bort, slicka nosen, ”frysa”, långsamma rörelser/gå sakta, lekställning, sätta sig, lägga sig, gäspa, nosa, gå i båge, gå emellan, vifta på svansen samt valpbeteenden) gås igenom i ord och bild samt i beskrivande anekdoter. Turid uppmanar läsaren att gå ut och titta på hundar och aktivt ta del av deras språk!

Vidare tar boken upp valpens utveckling av lugnande signaler, där Turid poängterar vikten av en lugn inledning (framförallt de första 2 veckorna) på hundens liv. Hon påvisar att stressbeteenden hos äldre hundar ofta kan relateras tillbaka ända till dess moders stressiga graviditet! Hunden påverkas alltså innan den föds.

Turid avslutar boken med ett antal fallstudier samt en sammanfattning av ämnet stress; dess påverkan på hunden och vad som utlöser den, samt vad vi kan göra för att minska stressnivån hos våra hundar.

Personlig uppfattning om boken:
Att Turid har fått så stor framgång i sin ”språklära” tror jag till stor del beror på hennes otroliga tydlighet men naturligtvis även att ämnet är så fantastiskt spännande!

I lugnande signaler demonstreras och exemplifieras det så att man VERKLIGEN förstår vad som åsyftas! Det är lätt att hänga med i de tankar som använts för att bygga upp en förmänskligad version av de lugnade signalerna att använda vid kommunikationen med hundar. Även hur man skall läsa de lugnande signalerna hos både sina egna och andras hundar i både hund/hund och hund/människa möten förklaras så att man förstår vad man skall titta efter.

En mycket lättillgänglig bok som trots sina få sidor har ett mycket omfattande innehåll. Att både studera och att använda lugnande signaler blir snabbt ett beroende!